Kom precis hem från en liten skogsresa med scouterna. Eller ah, vi satt och kolla film i en stuga typ. I vilket fall. Jag har ätit konstant hela helgen och känner mig just nu som en stor jävla kudde. Nästan som en sådan som man har i kuddrum på dagis. Usch. Fy. Ska inte äta mer idag.
Sen när man kom hem slår den underliga tanken tillbaka, som brukar komma lite då och då. Varför umgås jag med dom jag umgås med?
Det läskiga är att man inte har något bra svar på det, men det bara är så att man gör det. Och egentligen vet man inte hur det har blivit på det viset heller, men man vet i alla fall att man inte bara kan sluta umgås med dom. Det är absolut inte ett alternativ.
Förresten är det fortfarande svinkallt i huset eftersom ingen satt på värmen än, och mitt rum ser ut som ett fan men orkar inte städa. Vill bara lägga mig i ett hörn och försvinna lite. Sha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar