Jag åkte, eller rättare sagt körde, till Malin ikväll.
Bara så att alla vet älskar jag eniros vägbeskrivningar. Den ledde in mig på en några mil lång, smal grusväg som var så knasig att bilen sladdade och cd-spelaren glappade. Där snurrade jag runt i ett antal år, kändes det som. Fast lite skoj var det faktiskt. Ganska mycket.
Sen när jag skulle åka hem körde jag den vägen som Malin trodde jag skulle köra dit. Den var betydligt mycket bättre, och snabbare tror jag också.
Länge leve eniro!
Utan dem skulle sveriges små grusvägar växa igen!
Åh det var trevligt minsann! :D
SvaraRadera