Hittills har jag bara uppvaktat min egen student, som det ego jag är. Idag var det dags att bli omtänksam. Mötte upp Saraa och for vidare till Molle för att skåla och skråla. Herrejössanes (
ja jag är jävligt bra på att välja ord) va längesen det var man träffade dem egentligen, visst man springer kanske in i varann nån gång i halvåret, men för tre år sedan satt vi nästan ihop.


I morgon är det Hvitfeldtska som skuttar ut i friheten, och självkart ska jag vara där. Paxa en tårtbit till mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar