Jag är så jävla trött på allt. På alla. På mig. På detta jävla stället. På alla jävla ställen. Varför finns det inget optimalt? Och om det nu gör det, varför säger ingen det till mig? Varför säger ingen någonting? Fast det gör ju folk. Men inte det jag borde höra. Det jag vill höra. Varför säger inte jag någonting? Det som jag borde säga? I sådana här lägen vill jag bara krypa ner i ett hål och försvinna för en stund, men det går ju inte. Nej, då ska man ha prov-före-högskoleprovet-prov hela dagen i morgon. Fy. Jag vill inte. Eller jo, det vill jag ju. Men ändå inte. Blä. Tack och adjö. Nej, inte tack. Dra åt helvete. Eller nej, gör inte det. Bara var tyst, eller nej. Det är just det man inte ska vara. Men ändå. Ibland. Jag vet inte. Jag vet aldrig. Blä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar