Om tre veckor och en dag hämtar jag nyckeln till min studentlägenhet på chabo. Jag kommer att bo på skolområdet, mitt i stan. Jag vet inte än om jag kommit in, men jag har en garantiplats från basåret så det borde inte vara några konstigheter.
Det känns skönt, läskigt, befriande, instängt och allt som är bra och dess motsats på samma gång. Jag har bott hemifrån tidigare, ett år på Öland, men då visste jag att det bara var ett år och att jag skulle komma tillbaka till mitt riktiga hem. Nu får jag ett nytt hem. Själv.
Jag ska försöka ordna med första delen i sommarprogrammeringen idag. Igår kom jag hem från Malta så då hann jag inte. I morgon åker jag iväg mot Köpenhamn för att sedan jobba/hänga på Roskildefestivalen. Den enda mer jag vet som ska dit är en bekant som jag inte sett på ett tag. Bekant är ett ganska konstigt ord egentligen, men jag skulle inte säga att jag känner honom. Hans gäng kommer dock inte fören efter att jag varit där i typ fem dagar. Jag orkar inte riktigt vara nervös. Känner mig ganska apatisk över hela situationen/sommaren. Orkar inte, det meste går ändå inte som man tänkt och så sitter man och är bitter, ensam, övergiven och sur. Herregud vad bittert det låter. Är kanske inte så apatisk ändå, mest negativ. Men försöker vara positiv. Vilket slutar med inget alls.
Säger som björnstammen; allting kommer bli bra till slut, du ska se att allting ordnar sig.
Det är för övrigt en mest spelade låtarna på min ipod. Funkar i de flesta lägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar